OK. Jag vill gärna kalla mig en hyffsat "Early Adaptor".Speciellt när det gäller nya tekniska prylar. Jag hoppar gärna på nya tekniska trender och provar alla möjliga (och omöjliga) tekniska Gadgets.
Sitter hemma och jobbar och lyssnar mycket på den sköna norska stationen NRK MP3. Jo, jag försöker väl ladda upp lite inför skidsemestern i Hemsedal om tre veckor genom att lyssna på norsk radio. Och finns det något härligare språk än norskan?? :-)
Hur som helst, hör några riktigt sköna låtar som de har på sin spellista. Låtar som jag gärna vill ha med på resan. (Hur kommer det sig förresten att norrmän har så grymt bra koll på svensk musik, men vi har knappt någon koll på deras?).
Kollar runt på nätet lite om jag kan hitta låtarna (på CD givetvis!), men kommer på mig att tänka lite för mycket "90-tal" här. Fråga, kolon. Varför köpa CD? Lägga dyra pengar på en liten plastbit, med kanske bara några få låtar på som jag verkligen vill ha, och som måste fraktas till mig och som jag därefter kanske måste vänta kanske någon vecka på? Sist jag köpte någon CD på nätet var ifrån CDNow och den skivan (Super Audio CD:n "Brothers in Arms" med Dire Straits) tog nästan två månader på sig att levereras!
Och när skivan sen väl kommer måste jag själv lägga över den till datorn/iPoden och fixa alla ID3-taggar. *suck*
Tänker tillbaka till tiden då jag var aktiv som DJ. Man var rätt beroende av skivbutikerna på den tiden. Men skivbutiker är i de allra flesta fall väldigt fega. De vågar i stort inte ta hem några osäkra kort utan förlitar sig på nya skivor som redan ligger på topp 20-listan. (Nej, jag är inte bitter). Finns det förresten ens några skivbutiker (förrutom Åhlens) kvar idag?
Det har blivit lite bättre då skivbutikerna flyttade till nätet. Nu kan man lättare söka upp, och mer troligt hitta, den musik som inte hittat till den svenska kommersiella radions spellista än (för de använder väl alla samma lista, eller?)
Nåja, erkänner att jag i stort sett aldrig köper musik längre. Lyssnar nästan helt uteslutande på nätradio + podcasts nu för tiden. Det finns så oerhört mycket musik där ute. Enklaste är bara att låta sig bli matad med den stil man känner för just för stunden. Den bästa pryl jag köpt på länge måste vara min Soundbridge som gör att jag kan lyssna på nätradio direkt i stereon. Det finns tusentals stationer att välja på och de är inte längre bort är ett tryck på fjärrkontrollen! *ler brett*
Så, hur va det då med det där om att vara "early adaptor"? Nåja, jag är den första ett erkänna att jag inte varit så tidigt gällande detta, men nu har jag i alla fall tagit steget! Igår köpte jag min första musik någonsin på iTunes Store! Jag har länge varit lite skeptisk att lämna ut och spara mitt kreditkortsnummer hos Apple, men efter att ha tagit steget måste jag erkänna att jag är impad. Lätt att hitta låtar man söker, smidigt att betala (efter man registrerat sig = sparat kreditkortsinformationen) och smidigt att få ner låtarna till sin iPod Nano.
Vilken låt som blev min första? Jo, Sichelles låt "Min" som satt sig på hjärnan. (Och sen blev det Rob Thomas regnsentimentala "Little Wonders" också.)
När vi ändå är inne på norsk musik så måste jag tipsa om två norska "hip hop-are" - Erik og Kriss. Kalla dem Norges motsvarighet till Mange Schmidt om du vill...
Hänger inte riktigt med i de snabba texterna, men låtar som "Dra tillbake", "Ut mot havet", helskönt tokiga "Det e'ikke meg, det er deg" och barnsligt sköna "Den Låta" (en "Turistens klagan" för 2000-talet kanske? ;-) ).
Hur som helst, de är i alla fall de skönaste norska låtarna jag hört sedan jag sist var i Oslo hittade CDn "Den nye arbæidsdagn" med Ravi og DJ Løv med den härliga covern på norska 80-talsbandet "The Monroes" låt "Cheerio" som döptes till "Tsjeriåu".
